Festen är över och barnet har fått sitt namn. Ingen barnagråt, trots vatten ”över” huvudet och prästen är mycket nöjd! Albin är mittpunkten nu och han är bara glädje och skratt.
Har jag samma livsglädje och skratt? Är jag det ljus, som jag en gång gav mina föräldrar? Ja, jag vet att det finns och när jag tillåter det att skina händer underbara saker inom mig! I det ögonblicket glömmer jag att vara rädd och ha ångest för framtiden! Jag få ju inte mera arbete om jag är rädd, tvärt emot. Imorgon är en ny dag och då skall jag ut på ”vägarna” igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar